Slutet, eller början på något nytt?

Vi går mot slutet av kyrkoåret och vi börjar närma oss domsöndagen.

Kyrkoårets slut som också berör frågan om skapelsens begränsning.

Det finns onekligen ett antal texter som talar om att vår skapelse har ett slut och att varken våra liv eller vår jord har “ett evigt liv” i den dimension vi lever i. Samtidigt bär den kristna tron på ett hopp som sträcker sig bortom tid och rum. Att det finns en evig tillvaro bortom denna begränsade värld. En ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor. Och det stora som texterna vill peka på är att Jesus, det han gjort, och kommer att göra genom sin återkomst, är av avgörande betydelse.

Det intressanta utifrån detta, tycker jag, är hur vi förhåller oss till denna insikt eller ska vi kalla det trossats. 

Jag har genom min pastorsgärning mött, och fortfarande möter, människor som då tolkar texterna så, att om jorden ändå ska gå under är det ju meningslöst att jobba med frågor som rör miljö och hållbarhet. Ett sådant arbete skulle ju i deras mening fördröja jordens undergång, och därmed också Jesu återkomst.

Så kan man ju tänka, men…

En av de liknelser Jesus berättar, och som talar om hur vi bör förhålla oss till hans återkomst, är lite intressant. Han berättar om en grupp flickor som fått i uppdrag att vara tärnor och ta emot brudgummen när han kommer. De vet att han ska komma, men inte när. För att visa att de är redo när han kommer har de lampor med olja att tända och visa var de är om det skulle bli mörk, och visa vägen. Hälften har med sig extra olja ifall det skulle dröja längre än tänkt, medan den andra hälften  bara har sina lampor fyllda. Det drar ut på tiden och när väl budet om att brudgummen kommer visar det sig att de som inte hade extra olja har slut och inte kan tända sina lampor, och därför tvingas iväg att köpa extra. Medan de är borta kommer brudgummen och bara de som haft extra olja kommer med på festen.

Jag tänker att denna bild kan appliceras på resonemanget ovan. Vad gör vi om skapelsen gick under innan Jesus kom tillbaka? Handlar inte miljö och hållbarhetsarbetet om att vi försöker ha lågan brinnande lite extra? Att vi trots vetskapen om skapelsen begränsning strävar efter att ha det där extra som gör att vår uthållighet blir längre?

Kanske är det oron för mitt barnbarns framtid som gör att jag tänker så.

Att ha hennes blick på mobilens startskärm som möter mig varje gång jag tar i den gör något med ens perspektiv. Man tvingas tänka en gång extra kring vad som är viktigt och vad som skapar en god framtid. Ett barn är fött och en ny världsbild formas.

Var det förresten inte så det står om honom, Jesus, då han kom den första gången. Ett barn är oss fött, en son är oss given…

Det var början till en förvandling som pågår än idag.

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.