Ande och liv

En tanke i den kristna tron är att det är Gud som gett oss livet. Att Gud, den helige, har blåst in sin livsande i oss människor så att vi är levande varelser.

Oavsett vad man tänker och tror om detta är det intressant att notera människans förhållande till tro och religion. Det är som om det fanns något grundläggande i det mänskliga beteendet att söka sig mot något bortom och utanför sig själva. Tankar om religion och tro har funnits i alla kulturer och traditioner genom historien. Till och med den sovjetiska diktaturen som gjorde anspråk på att vara ateistisk hade ett religiöst anslag i den kult som utvecklades kring deras ledare och dyrkan av dem.

Är det en mänsklig “defekt”, eller är det något inom oss som faktiskt söker kontakt med något högre och större än oss själva? Psykologerna må tvista om detta, men själv tror jag att det är detta “frö” av gudomlig livsande som lagts i våra liv som kan ställa till det om vi inte hittar tillbaka till källan.

All form av kult och religion bottnar i vårt behov av att uttrycka en inre längtan som gror i oss. Vårt sökande tillbaka till den källa som gav oss livet.

I våra kyrkor firar på söndag pingst. En högtid som vill påminna oss om att Gud på nytt och på nytt igen vill blåsa liv i oss med sin heliga Ande. Att vi genom tron får återknyta till det källflöde som en gång gav oss livet och som vår inre längta alltid söker återknyta till. Att hitta tillbaka till det källflöde som vill ena och hela oss som mänsklighet känns i dagens splittrade värld mer angeläget än någonsin.

Jag hoppas vi har modet att ösa ur detta urflöde av liv, istället för de grumliga pölar vi annars försöker ösa ur, Guds heliga Ande som ger liv.

Speak Your Mind

*