Världens längst halvmeter.

I vissa terapeutiska sammanhang brukar man tala om världens längsta halvmeter. Det är sträckan mellan hjärna och hjärta. Nämligen att tanken kan säga en sak medan känslan och det som resulterar i handling säger något helt motsatt.

Jag har tänkt mig att jag ska ta tag i den uppgift som ligger framför. Tanken säger att den inte är svår, men hela mitt väsen skriker något annat och det enkla och självklara blir inte gjort. Det är som om signalerna inte når fram. Hur mycket jag än försöker intala mig att det inte är något problem, så blir det för mig ett berg högre än Himalaya som jag inte tar mig över. Ändå så sitter mitt huvud där med sin närhet till både hjärta och händer, en halvmeter ca ifrån, men det tar en evighet innan signalen når fram och det föds en handling.

På söndag handlar det om tro och liv. Att min kristna tro på något sätt ska påverka och gestaltas i mitt liv. Också här kan den där halvmetern ibland bli väldigt lång. Man kan verkligen ibland tala om kabelbrott. Att få tro och liv att gå ihop är en livslång utmaning. Man får hela tiden pröva och ompröva.

Paulus talar i ett sammanhang i bibeln om hur han själv kommer på sig med att inte göra det goda han vill, utan istället göra det onda han inte vill. En erfarenhet som vi nog alla har råkat ut för.

Det är därför kyrkans tal om nåd blir så viktigt. För det handlar om att bli befriad från skulden som kan göra “kabelbrottet” permanent. Nåden som vill befria från skuld och föda en positiv handling. Nåden som vill korta den långa halvmetern och få tro och liv att bli ett, att få hjärta och hjärna att samarbeta bättre.

“Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.”

I sinnesrobönen sammanfattas nådens möjlighet.

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.